Livet går verkligen upp och ner i en bergodalbana. Av olika privata anledningar och skäl, har jag idag skrivit och avanmält våran plats på föräldrautbildningen. Det känns jättejobbigt just nu. Inte bara för att vi beslutat oss för att skjuta upp utbildningen ett halvår eller ett år, utan för att det känns som om fast vi går åt rätt håll med det mesta i vårat liv så känns det samtidigt som om jag bara står still och stampar på samma ställe. Jag vet inte, ibland blir jag bara så trött på den jag är, men så är det nog för dom flesta. Sedan hör man något som händer i någon annans liv och helt plötsligt är ens egen situation inte så himla illa i alla fall. Ekonomiskt så beräknar vi oss om inget annat oförutsett händer vara tillbaka till scratch/noll/ikapp/skuldfria förutom lånen nästa månad, Vilket känns oerhört skönt. Sedan står vi som sökande och den platsen har vi ju till godo även nästa år när vi börjar kursen. Så egentligen är detta den bästa lösningen. Att vänta ett år, stå som sökande, Få ordning på pengarna och börja spara som fasen. Få ordning på mitt lilla monster (hunden) vilket vi börjar med på fredag då har vi träff med en hundpsykolog, och fortsätta att kämpa mot alla frestelser som dryper av kalorier. Men ändå.... Det är inte alltid det som är det bästa och vettigaste att göra är det som känns bäst för stunden. Särskilt inte när man längtar. Men herr Barnlös har faktiskt rätt denna gången (för ovanlighetens skull hihi), Skulle vi gå nu och börja hemutredningen och få ett nej pga ekonomin, hunden som kan bli aggresiv, eller något annat så är det nog fasen så mycket svårare att få ett ja senare. Så nu väntar jag och längtar och det kommer att kännas bra snart... men inte just idag....suck!!....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar