Berg- o dalbana....

Livet går verkligen upp och ner i en bergodalbana. Av olika privata anledningar och skäl, har jag idag skrivit och avanmält våran plats på föräldrautbildningen. Det känns jättejobbigt just nu. Inte bara för att vi beslutat oss för att skjuta upp utbildningen ett halvår eller ett år, utan för att det känns som om fast vi går åt rätt håll med det mesta i vårat liv så känns det samtidigt som om jag bara står still och stampar på samma ställe. Jag vet inte, ibland blir jag bara så trött på den jag är, men så är det nog för dom flesta. Sedan hör man något som händer i någon annans liv och helt plötsligt är ens egen situation inte så himla illa i alla fall. Ekonomiskt så beräknar vi oss om inget annat oförutsett händer vara tillbaka till scratch/noll/ikapp/skuldfria förutom lånen nästa månad, Vilket känns oerhört skönt. Sedan står vi som sökande och den platsen har vi ju till godo även nästa år när vi börjar kursen. Så egentligen är detta den bästa lösningen. Att vänta ett år, stå som sökande, Få ordning på pengarna och börja spara som fasen. Få ordning på mitt lilla monster (hunden) vilket vi börjar med på fredag då har vi träff med en hundpsykolog, och fortsätta att kämpa mot alla frestelser som dryper av kalorier. Men ändå.... Det är inte alltid det som är det bästa och vettigaste att göra är det som känns bäst för stunden. Särskilt inte när man längtar. Men herr Barnlös har faktiskt rätt denna gången (för ovanlighetens skull hihi), Skulle vi gå nu och börja hemutredningen och få ett nej pga ekonomin, hunden som kan bli aggresiv, eller något annat så är det nog fasen så mycket svårare att få ett ja senare. Så nu väntar jag och längtar och det kommer att kännas bra snart... men inte just idag....suck!!....

Ett steg på väg...

Idag fick jag brev från AC med medlemsnummer och alla andra papper och uppgifter. Det känns som om man tog ett steg på vägen när jag öppnade det. Tänk att information kan göra så mycket. Och pengar med naturligtvis. Det känns bra. Föräldrautbildningen börjar i september, jag har en köplats så nu behöver jaginte känna mig stressad över det. Det händer en hel del annat i mitt liv för övrigt med jobb och arbetsintervjuer och husvisningar. Det andra huset vi tittade på var ingen höjdare - ändå var det 60 familjer som var där och 25 (!) st i budgivning nästan på stört. Trots att det tydligen inte fanns varken vatten eller avlopp samt att murstocken var helt röten.... jaja... inget hus för mig iaf. Nog för jag kan tänka mig att renovera en hel del själv, men kanske inte dom största och väldigt pengatörstande projekten direkt. Det finns fler hus därute som vill att jag ska komma och fundera på hur jag ska möblera och göra om. Nu ska jag glida runt på AC´s medlemssidor och laga mat tills Herr Barnlös kommer hem. Oj... jag måste leta efter födelsedagspresent också.. en till svägerskan och något till mig själv, snart är man -utan att känna någon skillnad- 1 år äldre, och i år firar vi i helgen genom att åka bort och leta kantareller i dom värmländska skogarna, annan ätbar svamp går oxå bra.......

sommar, sol och svett...

Äntligen är det Idag. Äntligen är det sommar, tisdag dvs ledighetsdag och husvisningsdag, det är hur pännande som helst.. jag vil att klockan ska gå fortfortfort så den blir 17.00 och sedan vill jag att det bara är vi där. Fast först vill jag att banken ringer och säger att vi har vårat lånelöfte. Äntligen har jag betalat in adoptionssökandeavgiften (nej, jag vet att jag skulle ha gjort det för lääääänge sedan - men det är alltid något annat som ska pröjsas då), Äntligen är det lönedag imorgon, äntligen skiner solen stekande hett och svetten ångar från kroppen när man pustande klipper den alltför snabbt växande gräsmattan. Äntligen känns det som idag är en bra dag... Orosmolm? njaaa... klart man är orolig att man inte får lånelöftet vi ansökt om men inte fått svar på och att Katten har sprungit till skogs för hon blev skrämd av en hund förrut hos grannen... men det där ordnar sig.. Idag skiner solen , jag är ledig och livet känns härligt så man känner sig nästan lite nykär igen... det är bra.... nu väntar resen av gräsmattan... pust och stånk..over and out...

Regn, regn, nothing else but bloody regn...

Jaa... som sagt... det regnar. 007 måste nog bli känt som sommaren som helt regnade bort. semestern är slut och på en futtig veckas jobbande är det som om man aldrig har varit ledig. man längtar efter värme och SOL och när det väl är varmt så svettas man på jobbet och om det finns en chans att se lite sol så har man givetvis det längsta passet denna vecka så man absolut inte har någon chans att se lite sol. jaja... that´s life. ...En rolig sak som har hänt är nog att vi har hittat ett hus som vi ska åka och titta på nu på tisdag. det är lååångt till tisdag när man vill att allt ska hända på en gång. Särskilt jag som är otålig när det gäller sådana saker. Jag är nog med på top hundra bland världens mest nyfikna människor. det är spännande... och snart är det september och då börjar föräldrakursen. Herr Barnlös har en jobbarepåkompis som ska åka ner till Kina och hämta sitt lilla barn nu till veckan. Dom skulle vara borta länge, komma hem i oktober. Vi visste inte om det men nu när vi vet, känns det som man på något sätt har ett osynligt band till dom - bara för att man ska adoptera. Så kan jag känna bara när jag ser en annan mamma/pappa med ett litet barn som man ser har ett annat ursprung. Fast dom har förstås ingen aning om att jag med ska/vill adoptera. Jag undrar om dom undrar varför man smajlar lite till dom eller om dom tror att man bara är trevlig och på bra humör?... det kan man fråga sig.. Nu ska jag drömma vidare i renoveringen av "mitt" hus....