FruBarnlös - Tyvärr, äggen är slut!

back in buissness

2009-10-22T01:53:00.000-07:00

Hmmm... det var ett tag sedan man skrev av sig här, t o m ett par år sedan. Hur ligger landet då?, fortfarande inga barn, däremot har jag numera tre fyrfotabarn. jag står i kö, eller jag ska göra en gastric Bypass den 17 november och idag är min första pulverdag fram till OP. det känns bra och spännande som om man inte riktigt har fattat att det äntligen håller på att hända. Och vem vet, kanske blir det äntligen en liten en sedan efter ett år när OP är klar. det sägs att man blir mer fertil än innan och om jag går ner i vikt kanske min äggproduktion kommer igång igen. Det är mkt spännande som händer i livet just och och allt känns bara bra.

Idag som är min lediga dag ska jag iväg och vaccineras mot svininfluensan då jag tillhör riskgrupperna. Sedan tänkte jag passa på att ta cellprov när jag ändå ärdär, eftersom dom brukar ha drop-inn på torsdagar. vi får se. men su ska jag in och ta sprutan.
Hej svejs!!

Fru Barnlös

Sömnlös...

2007-09-04T16:28:00.000-07:00

Japp, det är jag inatt...sömnlös.Herr Barnlös jobbar natt och det betyder mindre sömn för Fru barnlös eftersom jag inte kan somna när jag är ensam plus att jag har en oerhörd förmåga att inte kunna pallra mig isäng heller utan sitter och gör allra möjliga saker istället. Så är det iallafall.. Jag glädjer mig iaf åt att det snart är torsdag - då jag jag och tjejerna på jobbet till Åby och ha riktigt, riktigt kul. Jag hoppas som vanligt att jag vinner en massa pengar som jag kan spendera i helgen eller om jag ska spara dom tills vi åker upp till stockholm i slutet av månaden på teaterresa. nej... man kankse ska göra ett försök att sova... jag har förresten hittat mig en ny drömsäng som jag vill, vill, VILL ha. Den är jättefin, ganska dyr och finns på Mio. Jag ska nog satsa på någon högoddsare...hehe... sov gott...

....Visst är den fin?!!.......

Berg- o dalbana....

2007-08-28T13:23:00.000-07:00

Livet går verkligen upp och ner i en bergodalbana. Av olika privata anledningar och skäl, har jag idag skrivit och avanmält våran plats på föräldrautbildningen. Det känns jättejobbigt just nu. Inte bara för att vi beslutat oss för att skjuta upp utbildningen ett halvår eller ett år, utan för att det känns som om fast vi går åt rätt håll med det mesta i vårat liv så känns det samtidigt som om jag bara står still och stampar på samma ställe. Jag vet inte, ibland blir jag bara så trött på den jag är, men så är det nog för dom flesta. Sedan hör man något som händer i någon annans liv och helt plötsligt är ens egen situation inte så himla illa i alla fall. Ekonomiskt så beräknar vi oss om inget annat oförutsett händer vara tillbaka till scratch/noll/ikapp/skuldfria förutom lånen nästa månad, Vilket känns oerhört skönt. Sedan står vi som sökande och den platsen har vi ju till godo även nästa år när vi börjar kursen. Så egentligen är detta den bästa lösningen. Att vänta ett år, stå som sökande, Få ordning på pengarna och börja spara som fasen. Få ordning på mitt lilla monster (hunden) vilket vi börjar med på fredag då har vi träff med en hundpsykolog, och fortsätta att kämpa mot alla frestelser som dryper av kalorier. Men ändå.... Det är inte alltid det som är det bästa och vettigaste att göra är det som känns bäst för stunden. Särskilt inte när man längtar. Men herr Barnlös har faktiskt rätt denna gången (för ovanlighetens skull hihi), Skulle vi gå nu och börja hemutredningen och få ett nej pga ekonomin, hunden som kan bli aggresiv, eller något annat så är det nog fasen så mycket svårare att få ett ja senare. Så nu väntar jag och längtar och det kommer att kännas bra snart... men inte just idag....suck!!....

Ett steg på väg...

2007-08-21T04:41:00.000-07:00

Idag fick jag brev från AC med medlemsnummer och alla andra papper och uppgifter. Det känns som om man tog ett steg på vägen när jag öppnade det. Tänk att information kan göra så mycket. Och pengar med naturligtvis. Det känns bra. Föräldrautbildningen börjar i september, jag har en köplats så nu behöver jaginte känna mig stressad över det. Det händer en hel del annat i mitt liv för övrigt med jobb och arbetsintervjuer och husvisningar. Det andra huset vi tittade på var ingen höjdare - ändå var det 60 familjer som var där och 25 (!) st i budgivning nästan på stört. Trots att det tydligen inte fanns varken vatten eller avlopp samt att murstocken var helt röten.... jaja... inget hus för mig iaf. Nog för jag kan tänka mig att renovera en hel del själv, men kanske inte dom största och väldigt pengatörstande projekten direkt. Det finns fler hus därute som vill att jag ska komma och fundera på hur jag ska möblera och göra om. Nu ska jag glida runt på AC´s medlemssidor och laga mat tills Herr Barnlös kommer hem. Oj... jag måste leta efter födelsedagspresent också.. en till svägerskan och något till mig själv, snart är man -utan att känna någon skillnad- 1 år äldre, och i år firar vi i helgen genom att åka bort och leta kantareller i dom värmländska skogarna, annan ätbar svamp går oxå bra.......

sommar, sol och svett...

2007-08-14T04:20:00.000-07:00

Äntligen är det Idag. Äntligen är det sommar, tisdag dvs ledighetsdag och husvisningsdag, det är hur pännande som helst.. jag vil att klockan ska gå fortfortfort så den blir 17.00 och sedan vill jag att det bara är vi där. Fast först vill jag att banken ringer och säger att vi har vårat lånelöfte. Äntligen har jag betalat in adoptionssökandeavgiften (nej, jag vet att jag skulle ha gjort det för lääääänge sedan - men det är alltid något annat som ska pröjsas då), Äntligen är det lönedag imorgon, äntligen skiner solen stekande hett och svetten ångar från kroppen när man pustande klipper den alltför snabbt växande gräsmattan. Äntligen känns det som idag är en bra dag... Orosmolm? njaaa... klart man är orolig att man inte får lånelöftet vi ansökt om men inte fått svar på och att Katten har sprungit till skogs för hon blev skrämd av en hund förrut hos grannen... men det där ordnar sig.. Idag skiner solen , jag är ledig och livet känns härligt så man känner sig nästan lite nykär igen... det är bra.... nu väntar resen av gräsmattan... pust och stånk..over and out...

Regn, regn, nothing else but bloody regn...

2007-08-12T10:30:00.000-07:00

Jaa... som sagt... det regnar. 007 måste nog bli känt som sommaren som helt regnade bort. semestern är slut och på en futtig veckas jobbande är det som om man aldrig har varit ledig. man längtar efter värme och SOL och när det väl är varmt så svettas man på jobbet och om det finns en chans att se lite sol så har man givetvis det längsta passet denna vecka så man absolut inte har någon chans att se lite sol. jaja... that´s life. ...En rolig sak som har hänt är nog att vi har hittat ett hus som vi ska åka och titta på nu på tisdag. det är lååångt till tisdag när man vill att allt ska hända på en gång. Särskilt jag som är otålig när det gäller sådana saker. Jag är nog med på top hundra bland världens mest nyfikna människor. det är spännande... och snart är det september och då börjar föräldrakursen. Herr Barnlös har en jobbarepåkompis som ska åka ner till Kina och hämta sitt lilla barn nu till veckan. Dom skulle vara borta länge, komma hem i oktober. Vi visste inte om det men nu när vi vet, känns det som man på något sätt har ett osynligt band till dom - bara för att man ska adoptera. Så kan jag känna bara när jag ser en annan mamma/pappa med ett litet barn som man ser har ett annat ursprung. Fast dom har förstås ingen aning om att jag med ska/vill adoptera. Jag undrar om dom undrar varför man smajlar lite till dom eller om dom tror att man bara är trevlig och på bra humör?... det kan man fråga sig.. Nu ska jag drömma vidare i renoveringen av "mitt" hus....

Semesterstress

2007-07-18T13:01:00.000-07:00

Håhåjaja... hmm.. veckorna rullar på och helt plötsligt kommer man fram till det man har gått och drömt om och längtat efter hela året...semester!!!.... Har haft det i tre hela dagar nu... TRE underbara regninga och faktiskt soliga och blåsiga dagar. Tre dagar fyllda med en ny sorts stress... semesterstress.. stress att packa, hitta kläder, komma ihåg allt som skall packas, allt som ska tvättas och packas och allt som inte kan packas förrän i sista minuten. Det är konstigt att man arbetar som en idiot för att kunna slappna av på semestern och det första man gör är att tokstressa och bråka/gräla mer än någonsin. Men nu ska det äntligen bära av till fjällen för två underbara veckor med vandring, myggbett, knott, blåbär-& hjortronplockning och fiske. Kattvakten är fixad, hunden nerklippt och gubben snaggad... kvar är bara jag...och jag ska bara vara...läsa, softa...knata (läs stånka) upp på fjällen och känna mig fri och tänka att här kunde jag bosätta mig för alltid. happy holiday eller hur man nu säger.... Nu ska jag knöka ner det sista i packningen.

Tack Gode Gud för Skattepengarna!!!...

2007-06-07T15:11:00.000-07:00

Som en skänk från ovan, som en räddande ängel eller att bli bönhörd så kom skattepengarna! Jag tror sällan jag har blivit så glad. Nu känns allt mycket mycket lättare. Sviiiiiisch... Iväg med en del jobbiga räkningar. Sällan har man varit så glad över att pröjsa bort lite kosing. Men jag är det nu. En annan sak, eller det mest positiva med hela den här historien är att det känns som om vi Herr barnlös och jag har hittat - verkligen hittat- tillbaka till varandra och vi har sista dagarna/veckan haft det jättebra tillsammans. Vi pratar mera, visar mera kärlek och ömhet, är gladare, kramas och har haft great....duvetvad.... Livet ser ganska ljust ut, visst finns det lite moln, men inga stora svarta som täcker hela himlen. Och... det verkar som om sommaren har kommit... Tack för det och TACK! Farbror Gud för Skattepengarna!!

sömnlös...

2007-06-01T17:43:00.000-07:00

Ibland känns allt väldigt hopplöst. Det är precis som om just när alla pusselbitar hamnar på plats och man kan börja ana en ljusning och en framtid så är det som om någon som bara vill jäklas med en kommer med en stooor slägga och slår ens hela tillvaro i spillror igen. Så känns det nu. Usch. Just nu när hela våran trassliga ekonomiska situation har löst sig och vi äntligen har med små små steg ändå igång satt våran utredning så kryper det fram att min högt älskade man inte har den blekaste aning om hur man hanterar pengar , dvs han är köpberoende (=shopoholic). Vilket betyder att istället för att vara skuldfri hamnar jag eller vi på ca 20 000 back. Det känns pissigt. Väääääääääldigt pissigt. Snacka om att byta från mysig, skön känsla i magen till ångest orokänsla i magen. Jag kan inte sova. Jag funderar och funderar och jag kan inte sluta tänka på hur passar det här in i ett godkännande på hemutredningen. Förmodligen inte alls. För dom som redan vet vad det är att vara eller ha ett köpberoende behöver jag inte förklara, men om någon som inte vet det läser kan jag säga att det jämnförs med spelberoende och alkoholism, dvs att man köper något man bara just då är "tvungen" att ha no matter what konsekvenser det få - sedan drabbas man av ångest, skam och skuld ibland till den grad att man förtränger att det en har hänt och så ljuger man och manipulerar så att det inte ska komma fram. Men det gör det ju alltid. Kommer fram. Man kan alltså vara en hur bra människa som helst förutom att man inte kan kontrollera sina impulsinköp med pengar. Självklart händer inte detta hela tiden. Det kan gå månader emellan. I vår familj i varje fall. Det går att få hjälp med det men det är dyrt - vilket är ganska så ironiskt lustigt att man måste betala en massa pengar för att få hjälp att inte göra av med pengar. Man behöver inte vara en dålig förälder, men man behöver lära sig att leva och kontrollera sina impulser. Jag kan ju iofs vara glad att det inte var/är värre. Det är jag med. Men inatt hjälper det inte. Jag har suttit i två dagar och kvällar och nätter och letat information och psykologer och behandlingar och mailat och hjaaaaaa.... Och allt jag oroar mig mest för och kan tänka är -"men när ska vi få barn då?". Vad fan ska man göra???Och hur?

ny dag, ny vecka, och lite mer om mig...

2007-05-28T14:28:00.000-07:00

Så är snart denna måndag över och jag är på väg till sängen för att sova ett par timmar. Först tänkte jag bara skriva ett par rader om vem jag är. FruBarnlös är 33 på väg mot 34år och Herr Barnlös är ett år äldre. Barnlös är vi pga att jag har pcos och därigenom har jag tydligen ingen ägglossning vilket jag inte alltid får ihop eftersom jag kan blöda upp till tre veckor i sträck ibland. Har ibland (läs ofta och tolka det till nästan alltid) kraftiga humörsvängningar vilket jag lider av själv - inte bara min man alltså. Tycker det är enormt jobbigt att ständigt vara/bli sur och känna sig misslyckad och ful, som tur är - är jag gift med världens gulligaste Herr barnlös som nästan varje dag talar om för mig att han tycker att jag är fin och vacker i hans ögon och tyvärr får han alltför ofta höra att det är snällt och bra att han tycker det men jag kan inte se det och då blir han lessen och jag mer sur . Det blir som en ond spiral. Egentligen vill jag bara vara som jag kände mig för 8 år sedan innan min pcos bröt ut (ja, den kom otroligt sent på mig). Då kände jag mig fin och sexig och allt det. Men idag med 40kg till på kroppen kan man knappt stava till sexig. Även om herrbarnlös kan se det gör ju inte jag det och då uteblir känslan.
Det saknar jag. Det där som man kunde göra för sig själv, sätta på sig fina underkläder, veta att man hade nyrakade ben och tja... ni förstår... som det känns idag är det närmsta att känna sig sexig är när man har sin favorit parfym på sig och släcker lampan.. =)

Det är tur att man ibland hittar tillbaka till sin humor och tar tillvara på de tillfällen när man kan skratta och vara glad. sedan får man öva sig på att sluta vara sur, för egentligen vet jag ju att det är pcos spökbitchen som spökar.. tur att Herr barnlös vet det med och står ut... Nu ska jag gå in och ge honom en puss och sova...Natti natti

Mors dag..

2007-05-27T16:15:00.000-07:00

Grattis till alla som tänker bli mamma/or!!
Alla dom som redan är det har nog redan blivit trevligt uppvaktade, iaf om jag går efter hur mycket folk som har varit på jobbet och handlat lotter och blommor och gud vet vad. Men vi som går i längtans tider kan behöva nån som gratulerar oss så grattis!!!.. Det finns nån som kanske bara inte har blivit gjord ännu, som det är meningen att just den lilla krabaten kommer att sitta och rita en teckning där det är helt fullständigt omöjligt att se att den föreställer en båt eller något liknande som vi som väntar och längtar kommer att få på morsdag så småningom men tills dess får man nöja sig med att fira en nästanmammas-morsdag.

Imorgon ska jag ringa till min handläggare på kommunen och tala om att vi är anmälda till den där urbildningen som startar i september. Det som svider lite nu är att det fanns en som började denna helgen och det fanns även 2 platser kvar så vi kunde ha börjat, men efter noga övervägande ( min man) bestämde vi att det var bättre att betala våran j*****a elräkning eller räkningar (vi var 1 av dom ca 900 som vattenfall missade att skicka räkning till i augusti förra året - tur att dom väntade tills i mars eller början av april med att skicka påminnelsen - vilket ledde till att vi fick två stora elräkningar samma månad = totalt jämnt över 10 000 kr. Not so Funny!) istället för att pröjsa 7 400kr på kursen . Suck!... jag ville gå kursen , fast jag vet att det var rätt beslut med att vänta.. men september är väääääldigt långt borta, och det känns som om man bara vilja komma igång och få allt färdigt eller få något att göra. Herre gud, jag undrar hur mycket man kommer att klättra på väggarna sedan, när man väntar besked. Hon verkar vara bra hon utredaerskan, jag har talat med henne en gång innan och mailat ett par gånger, jag blev så paff att dom hade höjt våran kurs från 1300 per person förra året till 3 400 per person detta året så jag kunde inte låta bli att ifrågasätta det. Kanske inte det smartaste , men hon tyckte absolut att jag kunde göra det och var jättetrevlig iaf. Så Jag tänkte ringa henne och höra om jag kan göra något för våran utredning i väntan på september.

Nu till nått roligt. Dagens dummaste kundkommentar! Vi har som sagt Bautarea på våran stormarknad..

Alternativ 1; Två kunder står nästan axel mot axel men känner inte varandra, varpå den första frågar:
- Är det halva priset på alla handukarna? och pekar mot en ny pall som körts in i butiken.
-Jajjamän! svarar min kollega och vänder sig till nästa dam eller flyttar blicken 40 cm till vänster.
-Är det verkligen halva priset på ALLA dom handukarna där borta? frågar kunden som hört föregående fråga och svar och pekar mot samma pall.
(-nej, jag ljög nyss eller vad svarar man????)

Alternativ 2; En man i sina bästa 30-35 år står och läser mycket noga på en av våra rea skyltar där det upplyses att det är halva ord.pris på hela hemtextilavdelningen, armaturavdelningen, skoavdelningen samt kläder - dam, herr och barn. Efter en lååång stund går kunden fram till en kollega och frågar:
- Är det rea på ALLA dom avdelningarna som ni har skrivit på skylten?
(-nej, bara på varannan?!)

Alternativ 3; (den bästa) N som jag jobbar med blir stoppad av en kund utanför förbutiken/kundservice som frågar om vi har dagstidningar.
-ja, fast inne i butiken svarar N.
kunden tittar helt frågande på N och frågar en aningen avmätt.
- Jahaa... Vilken butik???
...hahahahahahaaa.... tjaa... prova med fiskaffären ett halvt kvarter bort eller vad ?

Trissvinst!!!!

2007-05-26T16:31:00.000-07:00

Whoooahahahhahaaa!!!........ Idag när jag hade det både pest och megastressig pina på jobbet ringde min gubbe och sa att dom i den sk "tipsklubben" han har på sitt jobb med 7 st arb.kompisar hade missat att tippa den veckoenliga hundringen på travet och iochmed det hade tipparen (dock inte min gunne) blivit "tvungen" att hitta på något annat och valet fölll på 4st triss... Tror ni inte tipparen sätter sig ner och skrapar fram 100 000Kr... Fattar ni ??!!!... ETT HUNDRA TUSEN KRONOR??!!!!!.. HAHAHAHAHAHAHA!!!..... Jag undrar hur det kändes.. Jag undrar också hur gärna man vill att den trissen ska vara ens egen.. och hur många som är så pass ärliga att man inte tar den som sin egen. Vem skulle veta? När man är ensam och skrapar. Men inte denna tippare, nope, han ringde runt och talade om att dom hade vunnit.

-Hur fan, kan du veta det? ifrågasatte gubben min, -Travet har ju inte ens börjat, Har du facit? .....(Facit?!?).....
-Nnä.. det bidde inget trav.

-Inget trav?, Vad bidde det då?

-Det bidde pengar, mucho pengar....

- på vad? en miljon?hur mycket? på vad?

-100 000:-

-per man?

-NÄÄÄÄÄ.....

-PÅ VAD?????

-.ehumn.....triss....

-hahahahaa... när vi väl vinner så gör vi det på en triss.. hahaha...

Jag är med glad, jag fick en fin present fast pengarna kommer inte förräns till veckan.. Min gubbe köpte mig en grön mobil som jag har velat ha länge... för den är grön... *myser*... nu måste jag sova... ska jobba tidigt imorgon.. och lyssna på dom däringarna... -"Hey, du jobbar här eller?.. Kostar den på halva priset?".. Tyvärr ingen myt att dom säger så.. idag hade jag fem som frågade det.. samma formulering.. dom är roliga ibland. Jag har insett att man tackar för nästan allt i en affär. det går per automatik. ex:

-Kan jag gå ut här?

-Javisst..*tittar och ler* ....Tack!!....

Tack för vad?.. för att dom får gå ut eller?.. eller som detta:

- Jag har inte handlat nått

- ...tack... välkommen tillbaka...

Så nu säger jag :

-Godnatt.....och tack!!...

FruBarnlös = misslyckad mamma??...eller i början av väntans tider!

2007-05-25T07:31:00.000-07:00

Jag är en helt vanlig överviktig Fru med Man, Hund och Katt och arbetar på en stormarknad (DÄR träffar man MYCKET märkliga människor). Har efter flera års betänketid äntligen startat vår hemutredning...eller ja... jag har iaf anmält oss till föräldrautbildningen som ska gå i september och fått panik att jag MÅSTE betala in avgiften och ställa mig i kö för tänk om våran hemutredning startar i höst, efter avslutad utbildning och blir klar till våren ja..., då måste jag ju ha ett bra försprång om jag redan har stått som väntande eller sökande i nästan ett år med tanke på vilka väntetider det är i dagsläget. Sedan är det ju det om man ska stå i en eller två organisationer. För jag får ju bara.. eller "bara" en unge om man har tur. Det vet jag ju inte nu , vi måste ju bli godkända först. Ett barn skulle få det bra här, det är ett som är säkert. Bor på landet, har mycket kärlek över både från oss och från svärföräldrar som också längtar. Det som kan vara besvärligt är väl att jag ligger på gränsen till diabetes 2, är överviktig eller fet om man går efter tabellen, min man äter citalopram pga panikångestattacker och vi är dåliga på att hålla i pengar. Allt ser värre ut på papper inser jag. Det som är bra är att vi är lyckliga, vi bor oförskämt bra, jag kan banta eller iaf gå ner i vikt. Vi har bra inkomst och kan bli en "budget"/ansvarsfull familj. Vi kan nog också bli väldigt bra föräldrar. Solen skiner och det är dags att gå ut och hänga tvätt i idyllträdgården.